När upptäcktes cannabinoider?

När upptäcktes cannabinoider?

Upptäckten av cannabinoider har långsamt avslöjat att cannabisplantan är en planta med enorm potential. Dess identifiering föregick till och med upptäckten av det endocannabinoida systemet (ECS), och var faktiskt avgörande för att hjälpa forskare att avslöja det fysiologiska nätverket.

Forskare har identifierat mer än 100 unika cannabinoider. En del av dessa molekyler har revolutionerat cannabisforskningen, medan andra har förblivit relativt gåtfulla och orörda. Nedan ska vi ta en titt på de mest bekanta cannabinoiderna som upptäckts, och vem som förtjänar erkännande för dessa banbrytande upptäckter.

Tidiga pionjärer inom cannabisforskning

Innan individuella cannabinoider isolerades och identifierades, la en tidig grupp av föregångsforskare den kritiska grunden för dessa upptäckter. Forskare började uppnå råa cannabisextrakt under tidigt 1800-tal, vilket snart skulle utvecklas till att fånga specifika molekyler.

År 1840, rapporterade en forskare som hette Schlesinger att han erhållit det första aktiva extraktet från blommorna och bladen i hampaväxter. Kort därefter skapade en an annan experimentell person som hette Decourtive ett etanolextrakt av liknande material år 1848. Han förångade alkoholen och upptäckte en mörk harts på dess plats. Han benämnde substansen "cannabin".

Andra forskare tog på sig att testa effekten av denna substans. Senare under 1800-talet, preparerade forskare en alkoholextraktion och la till en limelösning för att avlägsna klorofyll. De filtrerade sedan blandningen med svavelsyra, följt av förångning. Forskarna testade den kvarvarande hartsen och upptäckte att den var pH-neutral. Efter att ha testat "två tredjedelar av ett korn" av substansen, beskrev de dess "kraftfulla narkotiska effekter".

Forskare var på spåret av en ny förening, men de kunde inte riktigt komma på vad det var som genererade dessa effekter. Många argumenterade för att cannabis innehöll alkaloider, medan Preobrajensky påstod att plantan innehöll nikotin.

I jakten på alkaloider, isolerade Klein och hans kolleger cannabiminer A, C och D. Kort därefter isolerade forskare alkaloiderna cannabisativine, från roten av en mexikansk lantras, och anhydrocannabisativine, från rötter och blad av en annan vild mexikansk sort.

Även om dessa substanser såg ut att generera en del effekter på möss, blev det tydligt att andra föreningar ansvarade för de unika effekterna i cannabisplantan. Snart skulle forskare komma över en unik kemikaliefamilj som stöttade dessa egenskaper: cannabinoider.

När upptäcktes cannabinoider?

• CBN (1899)

CBN, eller cannabinol, var den första cannabinoiden som isolerades från cannabisplantan. Thomas Wood, W.T. Spivey, och Thomas Easterfield gjorde denna banbrytande upptäckt år 1889. De erhöll molekylen från ett exemplar av charas, en handrullad form av cannabisharts. Efter att ha gjort ett etanolextrakt av exemplaret, körde dem det genom en fraktionell destillering och producerade en viskös olja.

De beskrev resultatet av denna process som "bärnstensfärgad när den sågs i tunna skikt men rubinröd när den sågs i massa”. De upptäckte att substansen besatt psykoaktiva effekter vid doser så låga som 0,05 g. Efter att ha genomfört acetylering, upptäckte de CBN.

Dock skapar cannabisplantor inte CBN genom enzymatiska processer. Istället resulterar cannabinoiden från degradering av THC. Därför kan forskningsteamet ha arbetat med gamla exemplar av extrakt där THC kan ha brutits ner.

• CBD (1942)

Den amerikanska kemisten Roger Adams var först att isolera CBD (cannabidiol) från cannabis år 1942. Han extraherade den nya världsberömda cannabinoiden från blommorna av vild hampa i Minnesota. Adams genomförde en etanolextraktion för att skapa en "röd olja". Han körde sedan substansen genom destillering under försvagat tryck och isolerade cannabidiol från den större blandningen av beståndsdelar.

Årtionden senare, år 1963, gjorde forskare en annan viktig upptäckt gällande CBD—cannabinoidens molekylära struktur. Raphael Mechoulam, organisk kemist och professor på Hebreiska Universitetet i Jerusalem, gjorde denna viktiga upptäckt.

• CBG (1964)

CBG (cannabigerol) stammar från cannabinoidsyran CBGA, som spelar en väsentlig roll i cannabinoidbiosyntes. Många cannabinoider som stammar från enzymatiska reaktioner börjar livet som CBGA, vilket gör den lite till en mästar-föregångare. Flera enzymer agerar på dessa cannabinoider och omvandlar dem till andra medlemmar i cannabinoidfamiljen. Till exempel omvandlas CBGA syntas till CBDA, som sedan dekarboxyleras till CBD vid uppvärmning.

Raphael Mechoulam och Yechiel Gaoni samarbetade år 1963 och arbetade med cannabisforskning under de kommande fyra åren. De tillsammans skulle resultera i pionjärupptäckter inom cannabisforskning. År 1964 började de två att undersöka vägarna av cannabinoid biosyntes i plantan. De löste snart problemet om den en saknande länken: Varifrån kom alla dessa cannabinoider? De identifierade CBGA som bron mellan andra kemikalier som blev cannabinoider.

• THC (1964)

THC producerar merparten av de psykoaktiva egenskaperna kopplade till cannabis. Denna kontroversiella molekyl fäster till CB1-receptorn i det endocannabinoida systemet för att producera dessa resultat. Kort efter upptäckten av CBG, löste Mechoulam och Gaoni koden och identifierade och isolerade THC (delta-9-tetrahydrocannabinol).

Duon fortsatte att syntetisera THC för första gången år 1965 och sedan igen år 1967. Trots denna enorma framgång tillskriver Mechoulam deras upptäckter till cannabisforskningen som genomfördes under det tidigare århundradet. Även om de officiellt isolerade THC under 1964, har andra vetenskapsmän lagt grunden för denna upptäckt.

Både Roger Adams and Alex Todd lyckades syntetisera molekyler extremt nära THC i struktur på 1940-talet. Dessa forskare lyckades aldrig isolera cannabinoiden, men använde cannabinoider såsom CBD för att skapa liknande molekyler. Mechoulam hävdar att de på den tiden sannolikt hade begränsade tillgångar till litteratur och tekniker.

• CBC (1966)

CBC (cannabichromene) utgör ungefär 0,3 % av cannabisplantans extrakt. Dock har förädlare utvecklat sorter som har betydligt högre mängder. Som en icke-psykoaktiv cannabinoid, har vetenskapsmän utforskat de farmokologiska åtgärderna från CBC och upptäckt en del spännande potential.

Intressant nog har två olika team identifierat CBC under samma år, med användning av två olika metoder. Mechoulam och Gaoni isolerade och identifierade strukturen av CBC år 1966. De började med ett hexanextrakt, och sedan körde de två forskarna ett kromatografitest och identifierade CBD, THC, CBN, CBG, och CBC. Cannabichromene utgjorde cirka 1,5 % av strukturen av CBC.

De tog fraktionerna innehållande CBC och återkromatograferade dem två gånger innan destillering. Genom att använda denna process, isolerade de CBC och fortsatte med att identifiera cannabinoidens molekylära struktur. Rapporter hävdar även att en grupp tyska forskare —Claussen, Von Spulak, och Korte—lyckades isolera CBC under samma år genom att använda bensenfiltrering av hampa.

Cannabinoider: Toppen av isberget

De fem molekylerna ovan utgör de största cannabinoiderna som förekommer i cannabisplantor. Vetenskapsmän har undersökt dessa kemikalier ganska djupt. Dock finns det över 100 cannabinoider och cannabinoidsyror som väntar på att klarläggas till fullo. Under de kommande årtiondena kommer vi säkerligen se enorma framsteg inom branschen för cannabisforskning.

Produktsökare